Get your stuff and get the ---- out of here!
Ja, vad ska man vänta sig. Det enda jag vet om Wallmart är "Get your stuff and get the ---- out of here!" Det har jag lärt mig från Jeff Dunham, ni vet han med den döde terroristen. Enligt honom är personalen otrevlig och skriker just det dära. Men det visade sig att Wallmart inte var så illa. Ungefär som ett coop köpcentrum, fast sjukt mycket billigare. Vad sägs om en ny cykel för 550 kr? Kanke inte en kvalitétscykel, men ändå en cykel med växlar och sånt. Så den köpte jag. Nu kan jag cykla runt på de få cykelvägar som finns i staden.
Wallmart ligger en bit bort. Typ 10-15 minuter med bil. Det mesta ligger ju ganska långt bort härifrån, så man behöver oftast en bil, eller en cykel och tålamod. Jag har det senare nu, men när man ändå behöver bil, så får internationella studenter ringa till Sekenwa. Han ger oss skjuts när vi behöver göra inköp och sånt. Great! Dessutom så berömde han mig för min engelska och undrade hur jag hade fått min brittiska accent. Det undrade jag också. Inte desto mindre undrar jag över min accent, när jag hörde att folk från kyrkan jag var i söndags ansåg mig ha en irländs accent. Antingen är jag på god väg att tala bra engelska, eller så har dessa stackars människor inte mött särskilt många svenskar tidigare. Trots att de flesta här verkar vara svenskar. Typ, med en mormor, (om man är kring 40-50) eller gammelmormor (om man är kring min ålder) som bott i Linköping. Eller så har man en farfar från Skara. Fast eftersom de blev Jehovas vittnen, så har de tyvär inte kvar några svenska traditioner från sekelskiftet. Inga nya heller (folk har t.ex. inte hört talas om handboll, trots att Sverige har varit världsmästare i sporten flera gånger). Eller så kanske man har en hel släkt från Hed i Västeråstrakterna. Men tyvärr dog ena maken för 150 år sedan, och sista brevet hem till Sverige blev typ "Hans är död. Vi stannar." Och därmed har en av de som jobbar på kontoret tyvärr ingen kontakt med sina svenska släktingar längre. Jag undrar vilka som är mina släktingar, om man räknar med alla som jag har utifrån farfars farfars far. För att inte tänka på farfars mormors mor. Eller farmors farfars mor. Eller morfars mormors far. Ellelr mormors farfars far. Det är nog bäst att kolla upp det innan jag gifter mig, för att inte riskera inavel. Dessutom kanske jag är släkt med en kändis. Fast det blir många julklappar att ge bort om jag hittar för många släktingar. Det kanske ändå är bäst att överlåta släktforskning till amerikanerna, och Petter och Märta.
Dagens middag var återigen pasta, men denna gång hemma hos det norska paret Tho, som kom till skolan en timme innan mig. Trevligt trevligt, och gott!
Morgonen gryr i Sverige och jag ska gå och lägga mig. Najs. De som inte har sett Jeff Dunham och den döde terroristen Achmed borde göra det. Eller så följer man med mig.
-Den 7:e september.

3 kommentarer:
fantastiskt vännen! fortsätt skriv!
såg just din blogg på facebook. Ska följa den med spänning.
Ha det så bra.
Kramar
Farbror Per
Oj, vad bra du skriver, det ska bli riktigt kul att följa din blogg! Känner igen att folk tror att man är från Irland, när jag gick på bibelskola i Skottland hade jag en märklig blandning i min dialekt, skolengelska med svensk/skotsk accent... denna mixtur blev i mina medmänniskors öron irländsk! Jag tackade och tog emot... Irland är ju ett engelskspråkigt land, smickrande.
Ha det så gott!
Mammas kusin Jenny
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida