Tvillingarnas sockrade popcorn

Den amreikanska folkandan är mycket speciell. Speciell, men jag gillar den. I USA har man ett antal sporter som man är väldigt stolta över. En av dessa är baseball. Och alla håller på sitt lag, laget från orten eller staten man bor i. Så nu håller jag på Minnesota Twins. Go twins!! Eller..

Igår var jag, och paret Björnar och Miriam Tho iväg till Minneapolis down town, för att se the Twins i den gigantiska The Metrodome. Det var vi och kanske 50 000 till.
0.00 % av dessa antagligen 50 000 människor utgjordes av en hejjarklack. I stället för att hejja på sitt lag, satt folk och pratade och åt sockrade popcorn. Kanske är Minnesota för långt bort från den salta Atlanten eller den minst lika salta Indiska oceanen för att de ska ha råd med salt. Fast antagligen tycker de bara väldigt mycket om socker. Den nordiska trions ömdöme över popcornen var segregerat. Norge tyckte inte alls om dem. Sverige hade aldrig ätit godare popcorn. Jag har egentligen aldrig gillat popcorn, mest på grund av det hårda gula. Men lite socker gjorde susen! Min manliga intuition säger mig dock att dessa underbara popcorn med stor sannolikhet inte är så värst bra för hjärtat. I alla fall inte det fysiska hjärtat.

Nåväl, en baseballmatch går till så här: Två lag spelar på en plan lik en brännbollsplan, fast ställd på diagonalen. Det lag som är inne, slår bollar med ett gigantiskt baseballträ, och de är de enda som kan göra poäng. Utelagets uppgift är att hindra innelaget från att göra poäng. Utelaget har folk placerade över hela planen, samt en pitcher, som står i mitten av planen och kastar en boll till en kille som ser ut som en hockeymålvakt. Mellan pitchern och hockeymålvakten står en av innelagets killar och ska försöka att slå på bollen. Om pitchern kastar bollen snett, eller nedanför knäna, eller ovanför bröstet kallas det för ball och slagmannen behöver inte slå bollen. Om pitchern kastar bollen i rätt läge, heter det strike, och slagmannen förväntas slå på bollen. Jag tror att pitchern och slagmannen får göra fyra misstag var. Kastar pitchern fyra balls som slagmannen inte kan slå, räknas det ändå som ett slag, och om slagmannen inte slår när han får en strike, får han efter den fjärde striken inte springa ut på planen. Om han lyckas slå, får han springa ut på planen till sina kompisar som har slagit tidigare. De ska försöka springa runt planen. När vi i Sverige har fyra koner att springa runt, har de fyra baser, som ser mycket coolare ut.

Ungefär så fungerar baseball. Fast det är mycket mer invecklat, och så räknar man olika poäng för en massa olika saker. Och så försöker de slå på bollen, springa lite, inne och ute byter plats. I minst tre timmar. Tänk dig! Att sitta och se på snubbar som försöker slå en boll, springa, och fånga bollen i tre timmar. Sverige och Norge var övermåttan uttråkade. Den ena minuten var den andra lik, och ändå var det så sjukt svårt att förstå. Men så mycket förstod vi, att det inte gick så bra för the Twins igår. Vi förlorade med 5-1, 9-5, 0-1. Vad nu det betyder.

Ändå, så verkar detta spel baseball vara omåttligt populärt, i alla åldrar! Att gå och se på baseball verkar vara minst lika mycket för att det sociala som för sporten. Folk sitter och pratar, applåderar när de märker att andra applåderar, och buar när de märker att andra buar. I pauserna har de massa reklam som stärker lagandan, och den nationella kämparandan. Man blir glad över att tillhöra den coola staten Minnesota på något sätt. Och så har de en massa tävlingar där folk vinner t-shirts och gratis glass. För att inte tala om the Fan-cam, som filmar fansen som vinkar glatt, eller ännu bättre, the seventh inn stretch (den sjunde pausen efter typ två timmar) där alla helt plötsligt ställer sig upp och sjunger en morgongympa-allsång. Fast ännu bättre var the kiss-cam, när kameramännen filmade par, som visades på skärmen med ett stort hjärta omkring sig. Någon av makarna ser att de är på storskärmen med hjärta, och överaskar sin älskade med en kyss till publikens jubel. Ungefär lika rolig var sing-a-long-stunden när de spelade en rocklåt jag aldrig hört med sing-a-long-text till, och filmade folk som sjöng och dansade på en av de många tusentals stolarna. Och så ibland, när det inte var paus med roliga events, så kollade folk på pojkarna som antagligen klassas som hjältar där nere på planen som fortfarande försökte slå på de eviga bollarna och gav dem en uppmuntrande applåd ibland.


Detta är en smak av den amerikanska folkandan, och detta är det beryktade amerikanska spelet baseball.
Men mest av allt, så tror jag att folk kom för att äta popcorn med socker på.