I en annan del av världen

När jag skriver just nu är klockan ganska mycket. Här alltså. I Sverige är den inte det längre. Där är det så tidigt att de flesta vill fortsätta sova. Lotta på Bråkmakargatan undrar med sitt djupaste sinne varför man inte vill gå och lägga sig när man borde gå och lägga sig och varför man inte vill gå upp när man borde gå upp. Vore det inte bättre om det var tvärt om? Om hon hade funnits på riktigt borde hon få nobelpris.

För första gången på hela min tid här i Minnesota, så är det faktiskt sämre väder än i Sverige. Regn och typ tio grader. Om jag har förstått det rätt så har det varit typ tio grader och sol, i alla fall några dagar i Sverige? Hur som helst så är de flesta hus varma. Det är säkert ganska många hus här också, förutom mitt. Det var någon som tyckte att det var dyrt att dra igång värmen så här tidigt på året. Antagligen mäter det kyla inomhus med hur mycket kondens-rök det kommer från ens andetag och kommer vänta ett tag till med värmen. Och dessutom kan man ju passa på att vara miljövänlig. För att kompensera med alla bilar, menar jag.

(Okej, här kommer en riktig bubbla som egentligen inte hör till sammanhanget, men jag måste bara skriva.. Läste nyligen att Apple inte rankas så högt på Greenpeace's lista över miljövänliga elektronikföretag. Och jag förstår dem, när inte ens ordet "miljövänlig" finns med i den inbyggda ordlistan på min splitternya dator från just Apple. Den inbyggda ordlistan, som kontrollerar min stavning när jag bloggar, visar tydliga röda streck för att uppmärksamma mig om att ordet "miljövänlig" minsann inte finns! Nej, "miljöenlig" borde det i stället vara. Det är ett ord som uppenbarligen finns. "Ironi" är ett annat ord som existerar, enligt Apple.)

Men åter till vad jag faktiskt har på hjärtat.

Det är lite underligt att gå omkring i Saint Paul, eller titta ut över det vackra down town Minneapolis i natten från ett fönster och se alla ljus. För jag är ju i en helt annan del av världen än jag brukar vara. Men samtidigt så är det så normalt.

I en annan del av världen är jag fortfarande samma Christoffer. Jag tycker om samma saker, beter mig på samma sätt, och är kort och gott, samma Christoffer som jag var i Sverige. Borde jag vara förvånad?

Och förutom att kulturen här är lite annorlunda, och att det är ett annat språk, så är det fortfarande helt normala människor, med helt vanliga liv. Borde jag vara förvånad?

I en annan del av världen så finns det vardag, precis som hemma. Borde jag vara förvånad?

Vardagen är ett speciellt fenomen. Det finns så mycket av vardag, men ändå märker man inte av den. Faktum är att det mest speciella med den är att den till synes inte är så speciell. Det till synes speciella kommer oftast i vågor.

Vi lever ju i en kultur som uppskattar överflöd. Vardag, har vi ett tydligt överflöd av. Är inte det någonting att vara tacksam över? Eller kanske göra någonting av?

Nu ska jag sova. Det är inte heller så speciellt. Fast jag ska göra det ändå.