Destination: Luther Seminary

Morgon på Arlanda

Senast jag skrev hade jag inget internet, eftersom jag var på flygplatsen I Chicago. Nu sitter jag återigen på en flygplats i väntan på flyg, fast denna gång Arlanda och på väg tillbaka till det stora landet. Jag tänker skriva texten till min blogg och skicka upp texten senare, när jag kommer fram, som jag gjorde förra gången. Fast…

Två och en halv vecka jul och nyår i Sverige har varit underbart härligt och gått väldigt fort. Så fort att jag tror jag glömde skicka upp förra texten. Så jag får väl skicka upp båda texterna samtidigt. Logiskt?

Personalen på gate 62 på Arlanda fumlar med utropningshögtalarna. Tänk om de skulle ge sig på att sjunga lite karaoke såhär på trettondagsaftons morgon? Fräckt! Då skulle jag bjuda alla på öl.

Två och en halv vecka i Sverige har verkligen varit underbart! (Upprepning förtydligar) Familj, vänner och ett fantastiskt vinterväder! Självklart har jag inte hunnit träffa alla jag ville träffa, men en del har jag fått träffa. Känns bra. Det finns många att uppskatta. Till detta har jag njutit av riktig svensk mat. Tiden i USA har varit lite grann för mina smaklökar som för astronauternas muskler efter en tid i rymden. Utan gravitation och utmaning förtvinas musklerna. Därför har jag denna gång med mig tre tuber kaviar, tre tuber messmör, en förpackning pepparkaksdeg samt Marabou mjölkchoklad. För att inte glömma lussebullarna! Mums!

Nu är jag på väg tillbaka igen, till det stora landet i väst. Till de härliga människorna med de stora bilarna. Kul.

Eftermiddag i Chicago

Då var man framme i det stora landet. Najs! Efter lite spring genom tusen kontroller sitter jag på nästa flygplan som ska ta mig till Minneapolis och Saint Paul. Vi är fortfarande kvar på flygplatsen och medan passagerarna stiger ombord spelas stämningsfull countrymusik med texter som handlar om hur livet som amerikan är. Bara så att alla vet och ingen glömmer bort. Välkommen till USA.

Eftermiddag i Saint Paul

Framme! Inga bombdåd och en säker landning. Tyvärr följde inte min ena väska med. Jag kände väl på mig det när jag lämnade över den till personalen i Chicago; De skulle inte hinna med att skicka den till det flygplan jag själv sprang till! Så nu sitter jag och väntar på att väskan ska bli körd till min skola. Den kom (förhoppningsvis) med flyget efter. Men... Varför kommer de inte? Innan åtta sa de, och klockan är kvart i nu.

Men nu är jag tillbaka i alla fall, helt och hållet, längre fram till destinationen kommer man inte. Ny termin, nya utmaningar. Over and out.